Jag lyckas inte somna, tankarna har tagit över mitt huvud just nu och jag har legat och funderat och funderat. Jag blir så arg, ju mera jag tänker tillbaka destomer kommer jag ihåg och minns. Hur mycket du har gjort fel och hur illa du har betett dig, mot mig och mot alla, men mest mot mig, som ett svin. Men den som får ta kulan är jag varenda gång. Jag vill skrika ut till hela världen och berätta om allt du gjort, så att dom får veta. Slutar måla upp mig som den dåliga och elaka, när sanningen inte ens har fått komma fram, inte hälften och inte heller en fjärdedel av den. Endast delen där jag gjorde "det dåliga", som om man fick höra hela historien egentligen var ett jävligt svårt, bra men moget och det absolut rätta beslutet. Ja jag vill berätta.
Men jag har väntat alldeles för länge nu, dumma dumma jag.


Jag vet inte hur jag ska klara av att vara trevlig mot människor som smutskastar mig utan att veta hela historien, som är falska och som gör allting för att göra sig själva nöjda istället för att tänka på andra. Fan. Jag har fått ta imot så jävla mycket skit för saker jag inte ens gjort, och inte ens ett förlåt har man fått. Jag har försökt gå vidare men såfort någonting händer, en liten skitsak som att jag inte är hemma när x kommer på besök utan att ens ha ringt och kollat om jag är hemma ja då får jag ta skit igen.

Jag hoppas bara att allting vänder och ni inser och skäms tillslut, pussar mina fötter och ber om min förlåtelse. Den kommer jag aldrig mer att ge er. Ne, de är bra nu