För ett tag sen kom det fram en tjej till mig och frågade om Vincent var min bebis och hur gammal jag var osv osv. Sen frågade hon också om det nte var tufft, det är typ den vanligaste frågan jag får och varje gång svarar jag nej.
Jag trodde helt ärligt att det skulle vara så mycket jobbigare, visserligen lär det bli det med tiden men jag hade ställt in mig på vakna nätter, skrik, kräk och bajs. Visst finns alla domdär sakerna med i vardagen men inte i så stor mängd som jag hade räknat med.
Nej, dethär är det bästa beslutet jag någonsin tagit och att vara mamma är den absolut finaste rollen i världen.  Det jobbiga är inte att ta hand om Vincent, det är alla falska människor som sätter en i knipor på vägen.